En förmiddag på Televerket 1971, av Björn Berglund

Efter en hektisk vecka sitter jag ensam ”hemma, inneboende i ett rum på Presidentvägen 3 Enskede”, på rummet och lyssnar på grammofon. En hektisk vecka med tristess på jobbet och tröttande föreningsarbete på kvällarna.

Det är höst och med hösten kommer alltid en period när man känner sig vissen. Det har drabbat mig hårt denna höst troligen på grund av att jag varit ”hemma” i föräldrahemmet i Västerbotten, för länge i sommar. Det är aldrig nyttigt ska du komma ihåg, har man rest från hemmet ska man inte återvända för ofta och speciellt inte stanna för länge.

Längtan är den värsta fiende människan har. Är man hemma längtar man bort från lugnet och friden till en rörligare tillvaro och är man borta så längtar man hem till lugnet bort från tristessen larmet och oron som alltid frambringas när man måste bestämma själv om allt man tar sig för. Förlåt – nu kom jag på avvägar.

Måndag en måndag som alla andra dagar då man försöker komma iform för en givande vecka sett ur arbets synpunkt. Mitt arbete är självständigt alltså jag gör i stort sett vad jag vill, nåja kanske inte riktigt men jag planerar mitt arbete i stort sett själv. Jag bestämmer var jag ska arbeta, hur länge arbetet skall ta, hur det ska utföras o.s.v.

Du tror väl med rätta att mitt arbete är idealiskt och visst skulle det kunna vara det, jag ska beskriva en typisk dag, en ordinär dag i mitt arbete för dig så kan du själv avgöra om det är ett idealiskt arbete som jag har.

En dag som många andra! Stiger upp 06.30 och fixar ett lätt morgonmål kör sedan bilen till T-banan löser biljett och går ut på perrongen för att invänta kommande tåg. Jag tänder min första cigarett för dagen ser mig omkring, jäspar och ryser till i den fuktiga morgonvinden. Så, kommer tåget och alla trötta människor snubblar in, har man sett sån tur jag har denna morgon, jag får ju en sittplats, jag sätter mig och tåget skramlar iväg, vid Skanstull armbågar jag mig ut ur vagnen och går med någorlunda stadiga steg upp till min arbetsplats vid Gotlandsgatan.

När jag kommer in morsar jag på kompisarna och slår mig ner vid ett av borden och tar fram min abonnent förteckning. Ty, när klockan är 07.45 ringer flickorna på dirigeringen och lämnar ut arbete om sådant finns i annat fall får vi bestämma vad vi ska ta oss till. Telefonen ringer! Snart är det min tur att prata, denna morgon är det Inger som hörs i luren. ”Det är lugnt” säger hon. Där kommer min valfrihet in i bilden jag tar ur boken en abonnent där jag tror att maskinen behöver servas, delger Inger abonnent och telex nummer och lämnar över telefonen till nästa man.

Vi sitter kvar tills alla har fått sina order, omkring 08.00 åker vi i samlad trupp i de få tjänstebilar vi har till ett kafé på Högbergsgatan för att få morgonkaffe. Den här morgonen är vi nästan alla där KS, Ove, Nordan, Kes, Axel, lappen, Pelle, Frisk, Målle och så vidare. Där sitter vi och pratar och kopplar av före dagens övningar, klockan går och närmar sig 09.00 och vi som har långt till dagens första arbete drar iväg.

Axel och jag följs gående till Slussen där vi tar T-banan till Fridhemsplan, där skils våra vägar, Axel fortsätter till DN och jag promenerar till en abonnent på Alströmergatan. När jag kommer upp till abonnenten frågar jag om jag får göra en service på maskinen, det går bra.

Service innebär rengöring och inoljning och kontroll av att den fungerar tillfredställande. Flickan som sköter teleprintern säger att den fungerar bra men säger sig ha svårighet att nå en viss abonnent i Los Angeles. Det är svårt att få kontakt och texten blir ofta förvanskad.

För att hjälpa henne ringer jag till utlandsexpeditionen och pratar med en reparatör och ber honom kolla, han i sin tur tar kontakt med abonnenten i Los Angeles och kollar distorsionen på apparaten och andra saker som kan orsaka förvanskningar, jag överlämnar alltså arbetet till honom och delger flickan på kontoret detta. Så är mitt arbete slutfört och jag ringer upp dirigeringen och lämnar rapport om restid och arbetstid, nu är det Britt-Marie som svarar och hon har ett fel till mig hos polisen.

Vi pratar en massa strunt ett tag som vi brukar göra sedan lämnar jag abonnenten och beger mig promenerande till Bergsgatan, en sträcka på ca en kilometer, på vägen stannar jag vid ett skyltfönster och tittar på en snygg kostym, ”å, den skulle man vilja ha, den va snygg”, men vägen till god klädsel går genom plånboken och den är ganska tunn så med en suck går jag vidare mot Bergsgatan där mitt fel väntar, promenaden 4 perioder = 24 min, jag närmar mig målet och plockar fram legimitationen för att kunna visa vakten.

Felet hos polisen är hos kriminalen och apparaten skriver fel vid körning med remsläsaren, det visar sig bara vara damm som lagt sig för mekanismen, efter rengöring fungerar den igen och jag kan lämna abonnenten.

På grund av vår korta matrast en halvtimme så ringer jag ej av felet förrän jag gått till SMHI där jag brukar äta. Klockan är 11.30 och jag intar min lunch tillsammans med några kamrater från SMHI´s teleprinter central.