En telegrambärares umbäranden

Tänkte berätta en ny historia från reel life om en telegrambärares umbäranden.

Förman Hagström ringde hem och sa att 80 (mitt tgmb nr) får åka till sumpan i eftermiddag, något sjukdomsfall tydligen. Detta var den 14 oktober 1964.

Sundbyberg var för mig en vit fläck på kartan. Allt norr om norrtull var norrland med fjäll, lappar och renar för mig.

Hursomhelst hade jag fått en adress Vasagatan 2. Nåväl ett telegrambud ska väl hitta om det så är i rena tassemarkerna.

Tog en buss som gick dit. Klev av och tänkte jag får väl fråga mig fram. Dom första jag stötte på var ett par bastanta byggjobbare.

Jag frågade hövligt efter adressen. "Nä grabben du är inte i Stockholm nu, här finns ingen Vasagata jag har bott här i hela mitt liv, så jag vet. Men gå in på polisstationen som ligger på hörnet där."

Sagt och gjort, eftersom jag är en handlingens man som därpå lyder goda råd, stegade jag fram till en konstapel med samma fråga. Jag nämnde i sammanhanget att jag skulle till Televerket. "Vasagatan" sa konstapeln, klia sig i huvudet och såg konfunderad ut. "Nä det vet jag inte men Televerket ligger precis här bredvid."

Jag tackade och gick ut och mycket riktigt stod det en skylt med Telegraf vid porten bredvid. Fick samtidig syn på en gatuskylt på husgaveln som det stod "Vasagatan" på.

Polisen jobbade alltså på Vasagatan, byggjobbarn som bott hela sitt liv (utan Vasagatan) stod i hörnet av Vasagatan när jag frågade honom.

Sedan gick det relativt bra. Fick en karta som damerna rev ur en telefonkatalog. Det var bara det att det regnade denna dag så kartan förvandlades mer eller mindre till pappersmassa.

Var sedan mycket ute på vik. i denna "norrlandsby" och lärde mej hitta bra.

Telegrambärare 80 (Bo Bergström)